ninas

fattar inte att jag inte kunde se det..

sitter här..kan inte sluta tänka på dig..

hatar fakumet att jag tvekade.. att jag missförstod så..

att jag inte tog dina ord på allvar, att jag tog på mig min sköld igen..

man måste våga bli sårad, för annars förlorar man så mycket..

det vet jag iaf nu..

du fick mig att skratta, må bra, så ortoligt bra som då hade jag inte mått på väldigt 

länge..och nu mår jag skit, och det är totalt mitt eget fel..

vill bara ringa dig, vill att du ska svara då.

vill bara knacka på din dörr, vill att du ska öppna igen.

vill bara se på dig, och vill att du ska se tillbaka, och le igen..

kan forfarande känna din doft, hur du rörde min kind och hur du såg in i mina ögon då.

Du tog mig till himmlen..Snälla, gör det igen.

Förlåt mig, för att jag inte vågade. Snälla förlåt mig.

För nu vet jag vad jag vill och jag kommer inte att ändra mig igen.